Oktober 2011

Så golik kär som präst’n

Adjektivet golik används dialektalt i Uppland men också i bl.a. Gästrikland, Hälsingland och Ångermanland, i Västmanland, Södermanland, östra Småland, på Öland och södra Gotland samt på Åland och i södra Finland.

Betydelsen ’duglig, duktig’ förekommer allmänt och syns vara den äldsta. Ur den har en rad andra betydelser utvecklats. En del av dem redovisas här med exempel ur uppländska dialekter.

Ja e-nte någe golik (duktig) heller te gå i skogen (Närtuna).
Ja ha inte vari så golik (arbetsför) nu ett par dar, ja ha vari fast för innansjukan (Håtuna).
Han ha vurti så golik (återställd efter benbrott) så han kan gå ijänn (Östervåla).
När barnen var så golika (stora, försigkomna) sô dôm kunn va ensamna (h)emma (Väddö).
Det är bäst att du tiger, inte golikare kär än ve du är (inte mer dugande karl än du är, Tensta).
Han ville fell vä nära på så golik som (så ”fin” som, jämgod med) //präst’n// (Huddunge).
Inte hade dôm dä sô golickt (bra ställt, Rasbokil).
Arbetsförtjänsten va inte sö goliker (god, bra) för den söm sku gå me späden å yxa (spaden och yxan, Riala).
De e fel (väl) inte så golika vegär (bra vägar, Häverö).
Golika (utmärkta) värktyg (Lagga).

Golik används alltså ofta i förbindelse med och tillsammans med inte. Betoningen i ordet växlar. På sina håll ligger den på andra stavelsen.

Som läsaren väl redan insett är golik egentligen ett godlik, men lik betyder här inte ’lik’ utan ’duktig, duglig, bra’ m.m. Lik med sådan betydelse är numera sällsynt. På Singö har dock upptecknats en liker dräng. Däremot lever böjningsformerna likare eller likre, likast eller likst ’bättre, dugligare’ etc. ett friskt liv i många dialekter.

På liknande sätt förhåller det sig med dialektalt villre, villst ’bättre, bäst’ e.d., där man som grundform måste använda bra e.d. alldeles som i fråga om bättre, bäst. Lik och godlik ser ut att ha samma betydelse. Sannolikt har det förr ändå funnits en skillnad. God har väl haft en förstärkande betydelse som med tiden gått förlorad.

Spridningsbilden för golik kan tolkas så att ordet från början är uppländskt. Det är ett ganska gammalt ord, vilket kan utläsas av att det ingår i fornsvenskt godlikhet ’godhet, förträfflighet’, påträffat en enda gång och då i den heliga Birgittas skrifter. Gissningsvis har Birgitta haft med sig godlik från Uppland.

Vidar Reinhammar

Publicerad i UNT den 9 december 1999.

Tillbaka till Tidigare inlägg