Mars 2016

På en sne

Jag hör ibland en person i min närmaste omgivning säga att något sitter på en sne. Själv säger jag liksom sannolikt de flesta svenskar på sne(d). Eftersom hon är född och uppväxt i Uppsala har jag tagit för givet att detta språkliga särdrag hör hemma i stadens språk.

För att få veta mer om uttryckets förekomst i Uppsalamålet och närliggande dialekter har jag sökt efter det i Språk- och folkminnesarkivets* dialektenhets samlingar.

Bengt Hesselman avlyssnade i början av århundradet följande utsaga i Uppsala: Huset ligger på en sned, dvs. inte mitt på tomten. Även på andra håll i Uppland finns uttrycket. Elias Grip upptecknade det i Skuttunge 1898 och 1900: på jen snie eller jen sne. Från sin hemsocken Östervåla har Manne Eriksson bidragit med Huse ligger på en sne. Ur Ordbok över Sveriges dialekter har Vidar Reinhammar hjälpt mig att ta fram ytterligare material. I en berättelse från Valö står följande: Mjölingen lyftä jenä jule unna prästens vang, så han flöjg på jen sned (mjöling=myling, dvs. gengångare av ett mördat, odöpt barn).

Men även utanför Uppland förekommer uttrycket. I Möklinta i nordöstra Västmanland heter det att gå på en sne, dvs. lutande åt ena sidan. I Säters socken i södra Dalarna börjar en gammal ramsa som användes då man lekte med barnen på följande sätt: A, b, c, katta jeck på e sne. Materialet är som synes inte stort. Det visar att konstruktionen på en sned finns i Uppland och därutöver har en liten spridning in i nordöstra Västmanland och södra Dalarna.

Med tanke på den sparsamma förekomsten i dialekterna är det intressant att notera att uttryckssättet uppträder hos två av 1700-talets mest betydande litterära personligheter: Olof von Dalin och Carl Michael Bellman. Jag har nöjt mig med att se efter var det finns hos Bellman. Han använder både på sned och (up)på en sned. Det mest kända stället där han valt den senare konstruktionen finner vi i Fredmans epistel N:o 51 Angående Concerten på Tre Byttor, den som börjar ”Movitz blåste en Concert / På Tre Byttor en afton sen balen var sluten”. En av deltagarna i konserten var flöjtblåsaren Wingmark. Honom beskriver Bellman livfullt och ingående och sjunger då bl.a.: Hatten satt uppå en sned. Här kräver rytmen uppå en sned, och Bellman väljer därför denna konstruktion. Det är tydligt att den fanns i det stockholmska talspråket på 1700-talet och att Bellman vid behov nyttjade den.

Sannolikt brukas uttrycket på en sne(d) av flera Uppsalabor och det bör finnas även i andra trakter än de som angivits ovan. Meddelande härom mottas gärna.

Erik Olof Bergfors

Publicerad i UNT den 9 april 1998.

*Nuvarande Institutet för språk och folkminnen.

Tillbaka till Tidigare inlägg