Juni 2012

Sova i lag, sova tillsammans

Det har kommit en fråga om uttrycket såva i la hämtat ur ett brev från Nederkalix i Norrbotten skrivet år 1916. Är detta uttryck från dåtidens ”Kalixbondska” och vad betyder det? Brevskrivaren har mött olika åsikter men tror att sova i lag, sova tillsammans inte bör tolkas bokstavligt utan betyder att gifta sig.

Det var säkert nära giftermålet men så mycket sömn blev det nog inte är min omedelbara reaktion.

Sova i lag eller ligga i lag är ett uttryck som hör ihop med nattfrieriseden eller utpågång i nordliga trakter i Europa. Pojkarna samlades i flock på helgdagskvällen och drog runt med ramsor och sång och upptåg till flickorna, som på sommarhalvåret sov på vindar och i uthus med frihet under ansvar. Flickorna bestämde om en eller flera skulle släppas in och om någon skulle få stanna kvar och ta av sig skorna. I början av en bekantskap kunde en ”udda” kamrat vara med och ligga bredvid som vittne. Det kallades då att ligga och bränna tegel. Det var noga reglerat hur långt man kunde få gå och vilka plagg som fick tas av och inte. Flickorna kunde klä av sig i särskilt fina ligg-i-lag-tröjor, dvs. vita underklänningsliv med spetsar och brodyrvolanger som den finaste nutidsblus.

Ungdomslaget ansvarade kollektivt för att reglerna följdes. ”Övertramp” gav både flicka och pojke dåligt rykte bland ungdomarna. Så länge den lokala uppfattningen om rätt och moral inte rubbades av många inflyttande var det sällsynt med ”olyckor”. I ett vardagsliv med långa arbetsdagar var seden en möjlighet för flickor och pojkar att bekanta sig med varandra och bekantskapen skulle leda till äktenskap. Pojken tog initiativ i skydd av gruppen och med stöd av ramsornas rituella frågor, men flickan hade sista ordet. När några såg ut att finna varandra drog sig flocken undan och lämnade dem i fred i fortsättningen. Vid det laget kan det vara dags att godta såväl tolkningen ’att gifta sig’ som ’att sova tillsammans’.

Seden har alltid hört samman med rörliga försörjningssätt med småbruk och boskapsskötsel. I områden med spannmålsodlingar på stora arealer övervakade föräldrarna noga sina barns giftermålsplaner för att inte jordinnehavet skulle splittras okontrollerat vid arvsskiften. Seden antas ha funnits över hela Europa men är bortglömd utom i de nordliga delarna.

Åsa Ljungström

Publicerad i UNT den 22 december 1994.

Tillbaka till Tidigare inlägg