Februari 2011

Förr i tiden kunde det komma en hel slo

Ett av alla de ord som betecknar ’hop, mängd, följe’ och liknande, och som tycks ha haft en mycket stor spridning i de svenska dialekterna, är slod. Det vanligaste uttalet är slo, så bl.a. i Uppland.

Ordet är inte upptaget i Svenska Akademiens ordlista men däremot i dess ordbok (SAOB). Betydelsen uppges vara ’följe, hop, mängd’ och även ’folk av låg el. lägsta samhällsklass, enkelt folk; pack, slödder’.

Ordet betecknas som föråldrat. SAOB hänvisar till de svenska dialekternas slo ’följe el. hop av djur el. människor; slödder’ och även ’brunst’. Det sägs vara sannolikt identiskt med bl.a. svenskt dialektalt slo ’vinterväg (varpå timmer släpas)’ och med slod ’spår’ i danska dialekter. Vidare uppges att det är besläktat med verbet sloda ’(gå och) driva’ i finlandssvenska dialekter.

Jag har funnit belägg för ordet med betydelser som ’hop, följe; pack, slödder’ i större delen av Sverige med undantag av några landskap. I Södermanland, Värmland och Ångermanland finns ordet med andra betydelser, t.ex. ’brunst’ i Ångermanland.

Slo är ett kollektivt begrepp, som på vissa håll är neutrum och på andra femininum. Den vanligaste betydelsen är ’hop, mängd, skock, följe, sällskap’ utan uttalat negativ innebörd. Den finns i ett sydligt område (Halland, Småland, Gotland, Östergötland, Västergötland) och i ett nordligt (Dalarna, Härjedalen, Jämtland, Medelpad, Västerbotten, Norrbotten). I Blekinge och Bohuslän har endast betydelsen ’mängd’ upptecknats. Ett stort slo kan i Blekinge betyda ’en väldig mängd’ eller ’en väldig fångst’.

Den mer negativa betydelsen ’slödder, följe som går och driver’ tycks vara vanligare. Den finns i de flesta socknar som också har betydelsen ’hop, följe’ m.m., dock bara undantagsvis i Småland och Västergötland.

I Härjedalen och Västerbotten har jag inte alls kunnat belägga den. Vidare återfinns den negativa betydelsen i stora delar av det mellanliggande område som saknar den mer neutrala betydelsen ’hop’ etc., nämligen i Närke, Västmanland, Uppland, Gästrikland och Hälsingland.

Sätten att uttrycka den negativa uppfattningen om följet kan ha varit lite olika Ett exempel från Norrby i Uppland är ’misstänkt folk’: ”De är så myttje slo ute i kväll” ‒ det är så mycket misstänkt folk ute i kväll, och från Bollnäs: ”mitje slo” ‒ många fyllbultar.

I delar av Bergslagsområdet finns en särskild användning av begreppet slo som syftar på en kringdrivande skara som kommer för att se en brud. Fån By i Dalarna finns en uppgift att skaran även kunde dyka upp där någon hade en privat fest. Med stor sannolikhet har denna skara betraktats som ett störande element. Från Medelpad, där denna specialbetydelse inte finns specifikt angiven, finns dock ett talesätt: Inget kalas utan slo, där slo åsyftar en eller flera snyltgäster.

Ordet slo som uppenbarligen har varit tämligen vanligt i svenskt talspråk tycks i dag helt ha kommit ur bruk. Det finns ju en hel mängd, hop, drös, skrälldus, för att inte säga ett helt gäng, andra ord som betecknar det som slo stod för, så det är kanske inte så förvånande. Ord försvinner ur språket av olika skäl. Kanske var det något i ljudbilden som gjorde att ordet inte längre var intressant. Kanske hade den negativa innebörden tagit över för mycket och nutidsmänniskan vill säkert vara vänlig mot sina grannar.

Det skulle i alla fall vara intressant att höra om några av UNT:s läsare känner till ordet från senare tid. Dessutom är alla slags frågor om dialekt som alltid välkomna.

Kristina Hagren

Publicerad i UNT den 13 maj 2002.

Tillbaka till Tidigare inlägg