Mars 2011
Gens och gensare
Att jag nämner den kortare och väl ovanligare formen gens först i rubriken beror på att det var den som jag först lärde känna. Min far, som var född och uppvuxen i Härnösand, hade en grå, stickad tröja med ärmar, som han drog över huvudet. Den hade han på sig när han åkte skidor och när han sågade och klöv husbehovsveden. Han kallade den för gens.
För mig var det ett främmande ord. Vi hade flyttat till Leksand när jag var ett och ett halvt år, och jag hade lärt mig tala mina lek- och skolkamraters mål. Jag kallade alltså ett sådant plagg för tröja. Dialekttalande kamrater sade trya.
Far använde också ordet börs för portmonnä, medan Leksandsborna sade pung. Märkligt var också att han grävde grönsakslandet med en skyffel (uttalat med akut accent) och inte med en spade. Redan som barn lärde jag mig alltså på nära håll att det finns dialektala skillnader inom ordförrådet.
Att ordet gens funnits i Härnösands stadsmål omvittnas av Torsten Bucht i hans lilla intressanta bok Språket i Härnösand. Så vitt jag vet används det fortfarande där. Jag har också inhämtat uppgifter om att det funnits eller finns längre norrut i Umeå och Råneå. Däremot har jag inget belägg för någon sydligare utbredning.
Den form av ordet som användes längre söderut är gensare. Jag går här inte in på några teorier om hur den kortare formen uppstått. Dialektupptecknarna tycks inte ha intresserat sig särskilt mycket för gensare ‒ och inte heller för gens. I samlingarna till Ordbok över Sveriges dialekter i Språk- och folkminnesinstitutet* i Uppsala finns bara två uppteckningar från svenskt område. En anledning härtill kan vara att orden i stor utsträckning tillhör stadsmålen. Dessa är, tyvärr, otillräckligt dokumenterade.
Genom efterforskning i litteraturen och genom sporadisk utfrågning av vänner och bekanta har jag fått en uppfattning av ordens förekomst, dock säkerligen långt ifrån heltäckande.
Gensare är upptaget i en bok om Stockholms förbrytarspråk och lägre slang, tryckt år 1912. Ordet har också upptecknats på Nämdö i Stockholms skärgård, i Saltvik och Vårdö på Åland och i Pargas i Åboland. Uppgifterna gällande Finland står i Ordbok över Finlands svenska folkmål, som är under utgivning.
Från Gotland har jag fått upplysningar om att ordet i formen gensare brukades i Visby och Hemse i varje fall på 30- och 40-talen. Från Småland finns uppgifter om förekomst i Högsby i Kalmar län och i Hallaryd i Kronobergs län nära Skånegränsen. I Skåne tycks ordet vara väl spritt av ordböcker och ordlistor att döma. Inte oväntat finns gensare i Göteborgsspråket. Plagget beskrivs i Kals odbok av Sven Schånberg: ”Pojkgensare var i allmänhet grå med vita ränder i. Men det fanns röda och blå och gröna ock.”
På danska och norska heter plagget genser, i båda fallen ett riksspråkligt ord.
Och så till frågan om ordets ursprung. Om det upplyses man i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB). Ordet kommer av namnet Guernsey, en av öarna i Engelska kanalen. Ylletröjor och även strumpor har stickats där i äldre tider ‒ Encyklopedia Britannica nämner perioder så långt tillbaka som Tudor och Stuart. Tröjorna kallas guernseys och även guernsey shirts eller liknande. Man kan jämföra med att grannön Jersey har givit namn åt trikåmaterialet jersey och åt stickade plagg med samma namn.
Hur har då ordet kommit till det skandinaviska språkområdet? Svaret kan vi få i uppteckningen från Nämdö. Där översätts gensare med ’sjömanströja’. Även SAOB meddelar att tröjan används bl.a. av sjömän.
Vi ser att orden gens och gensare finns företrädesvis i kuststäder och kustnära områden. Dit har de säkerligen förts av sjömän som köpt plagget i hamnar de besökt och där de hört benämningen guernsey, som de sedan anpassat till sitt eget språk.
Erik Olof Bergfors
Publicerad i UNT den 8 mars 2001.
*Nuvarande Institutet för språk och folkminnen