Maj 2013
Getingbylor och getingar
Årets getingsommar har givit upphov till många diskussioner, även språkliga. En bekant berättade för några arbetskamrater om en enorm getingbyla på vinden. Till hennes förvåning kände inte alla till ordet. Någon kallade getingarnas runda bygge för getingbo, en annan, med rötter i Östergötland, kände sig mer hemma med getingbilla. Min bekant kunde möjligen tänka sig att kalla jordgetingarnas bostad för getingbo, men för henne var getingbyla det normala ordet för getingarnas klotformade bo.
Att detta inte är frågan om nyare lånord visar både ordböcker och samlingarna till Ordbok över Sveriges dialekter (OSD). Varken byla eller billa finns i Svenska akademiens ordlista eller i någon av de nyare ordböcker jag tittat i ‒ däremot finns det i Svenska akademiens ordbok (SAOB, spalt B 2603 f) en artikel billa med sidoformen bylla där två betydelser redovisas: 1) eg.: böld, i sammansättningen etter-billa och 2) getingbo. Den senare betydelsen uppges förekomma i vissa delar av Sverige och vara bygdemålsfärgad. Tidigaste belägg i SAOB är från ca 1600. Under geting hittar man i SAOB getingbilla, -bylla, -byla (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) getingbo. Jag har också under ett par tillfällen under sommaren sett byla och getingbyla användas i UNT om getingarnas runda bon.
OSD:s samlingar ger närmare besked om ordens och formernas utbredning. Materialet är stort och jag kan bara ge ett stickprov på de ord som ensamma eller i sammansättning med geting betyder getingbo. Byla med långt y och tunt l är uppländska, känt från Alsike, Fasterna, Gräsö, Håtuna, Lunda, Möja, Tuna, Vaksala. Åkerby, Östervåla och Uppsala. Formen har också upptecknats i Södermanland. Det finns även en form bylla som är känd från Uppland (Gräsö, Häverö, Singö), södra Dalarna, Hälsingland (uttalas bylla eller bölla), Norrbotten (uttalas böyll) och finlandssvenska mål (uttalas byllo böllo). Billa är den vanliga formen i Småland, Västergötland, Östergötland (uttalas ofta bille) och förekommer också i uppteckningar från Södermanland, Uppland (Väddö, Vätö), Gästrikland och Norrbotten. En form med långt i, bila, är känd från Uppland (Möja), Södermanland och Dalarna.
Det finns andra snarlika ord med samma användning, t.ex. bölja och bula (Dalarna), böle (Skåne), dylla (Jämtland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten, Lappland), dilla (Jämtland, Medelpad) och pylla (Hälsingland och finlandssvenska mål). Kylle är känt från Gotland, tylla från Lappland och tull från Norrbotten. Andra ord för getingbo i dialekterna är t.ex. getingpåse (Hälsingland) och givetvis getingbo.
Även själva getingen benämns med olika ord i dialekterna. Ordet geting, i fornsvenskan getunger, är visserligen spritt i hela landet. Men särskilt i Västsverige förekommer väfs, väfse, väfsing och framför allt i Götaland och Sydsverige vespa, vispa och vesping. Detta är ord med många släktingar, jämför norskans kveps, danskans hveps, tyskans Wespe, italienskans vespa och engelskans wasp. Getingbo kan därmed också heta vispebilla, vespebo, vispebygge och vispingaböle för att ge några exempel på benämningar från södra Sverige.
Många av de ord som används om getingbo tycks ursprungligen ha syftat på boets form. Hit hör troligen dylla, pylla, tylla och tull som också kan betyda något hoprullat, en liten rulle av något slag. Men alla ord passar inte in i det mönstret. Så är t.ex. ordet böle avlett av bol ’bo’ som också förekommer som benämning på getingbo (bl.a. i Hälsingland).
Ordet billa bör ursprungligen ha betecknat något runt eller kupigt upphöjt och har alltså från början syftat på boets form. Det är inte klart hur formerna bylla, byla och bila förhåller sig till billa. De förslag som har lämnats i den etymologiska litteraturen går i korthet ut på att de antingen har uppkommit ur billa (bl.a. genom rundning av vokalen mellan b och l, ungefär som i namnet Börje av Birger), eller härstammar från ett annat, men besläktat, grundord.
Betydelsen ’getingbo’ är vanligast ‒ det är i synnerhet det runda boet som åsyftas ‒ men som spår av en äldre mer allmän betydelse ’böld, svulst’ har upptecknats byla ’böld’ i Valö i Uppland, bylla (uttalas böllo) ’varblåsa, varblemma’ i finlandssvenskan och etterbilla i betydelsen ’elakartad blemma’.
De olika formerna billa, bylla, byla och bila visar stora likheter när det gäller användningen. De förekommer t.ex. i samma sammansättningar. En argbilla (Uppland, Gästrikland), argbylla, argbyla och argbila (Uppland) är en argsint eller vresig eller lättretad eller elak person. Ungefär samma betydelse har vanligen etterbilla, etterbylla, etterbyla och etterbila.
Det ska bli intressant att följa ordet getingbyla i fortsättningen. Kanske är det via uppländskan (och UNT) på väg in i riksspråket.
Birgit Eaker
Publicerad i UNT den 10 oktober 1996.